Namn: Cheri
Född: 16 december 1996- 17 juni 2008.
Ras: Dobermann
Favoritleksak: mjukisdjur som man kan demmolera...
Favorithobby: Jaga sork och sova.
Favorit mat: ALLT!
Bästa kompis: Gizmo och Daphne.
Cheri blev arg när: hon inte fick ligga på soffan! och om någon försökte sno hennes grisöra!
Cheri kom till oss 12 veckor gammal och var rädd för det mesta. Min bror hade hittat henne på gula sidorna och hon levererades i en kartong ända från Skåne... Det första hon gjorde var att kissa på vardagsrumsmattan och vi blev förälskade direkt! 
Cheri var min första hund och jag hade ingen aning vad jag hade gett mig in på... 13 veckor gammal sprang hon ifrån mig så fort jag släppte henne lös och hon skällde på både hundar och människor.
Våren 1997 bestämde vi oss för att gå en valpkurs med henne, det är då jag träffade Maggan som har hjälpt mig mer än man kunde önskat! Och fått mig att inte bara gilla hundar utan att bli en hundmänniska!
Cheri Var hemskt lättstressad och vild som valp och hon fick gå med lina tills hon fyllde 4 år eftersom hon brukade bita rullskidsko åkare i byxbenen så att dem ramlade...
Senare började vi även träna agility som hon blev väldigt duktig på. Men de 100 första tävlingarna diskade vi oss p.g.a. att Cheri hela tiden skulle pringa ut bland publiken och skälla för att hitta min mor som försökte gömma sig... Men när min mamma väl inte var med, placerade vi oss faktiskt på en hel del tävlingar...
Det är synd att jag aldrig började tävla i spår med henne för hon var ruggigt bra på det! Cheri fick även tre första priser i lyndnadsklass 1.
Vid 5 års ålder började hon lugna ner sig, senare upptäckte vi att det antagligen berodde på att hon hade fel på sköldkörteln och även fel på tassar och rygg...
På äldre dar bodde Cheri med min mamma i akalla där hon fick ligga på soffan och äta hur mycket hon ville! Och det märktes!
Jag har lärt mig extremt mycket av Cheri! Alla andra hundar var änglar gämfört med henne... Jag ångrar inte att just hon blev min första hund, men jag skulle aldrig klarat det utan Maggans hjälp.
Cheris sista dag
Önskade att jag kunde ändra på denna dag för det blev inget fint avslut för min stackars älskling.
Min mamma ringde mig och berättade att hon bokat tid för Cheri hos veterinären för att hon kissade så ofta, hon var orolig att Cheri fått urinvägsinfektion.
Tyvärr kunde jag inte följa med av någon anledning och bad mamma ringa mig istället om det var något.
Fick senare ett samtal av mamma som berättar att Cheri fått livmodersinflamation och var tvungen att opereras omedelbart. Opereras vad menar hon tänkte jag? Jag ville inte operera en redan så dålig hund som snart skulle fylla 11 år. Hon hade länge hasat sig fram och hade jobbigt med att komma upp och ner ur soffan.
Ni måste förstå att Cheri var hennes allt och hon kunde inte ens tänka tanken att vara utan henne.
Veterinären hade tydligen sagt att det gick alldeles utmärkt att operera en så gammal hund. Och det gör det säkert, om hunden är fräch och inte har en massa andra fel!!!
Ringde till Upplands- Väsby djurklinik och bad om att få prata med veterinären. Tyvärr var han upptagen och skulle ringa upp senare. Sa även åt dem att inte göra något innan jag kom dit eftersom jag stod som ägare...
Väl framme får jag prata med veterinären och frågar rakt ut om han ens har tittat ordentligt på hunden? Jag ber sköterskan att gå med henne i korridoren och då säger han ja, hon ser ju inte så fräch ut i bakbenen... Med andra ord har han INTE tittat på hunden innan han säger att man kan operera.... Och inte kollat upp om hon har andra sjukdomar... Då ska man nog jobba med någonting annat... Står sedan och skäller ut den här gubben och säger att det inte kommer bli någon opereation.
Det är jobbigt nog med att få höra såna dåliga nyheter om sin hund men nu var man tvungen att skälla ut veterinären och försöka få mamma att förstå att operation inte är ett val i detta fall... Hon bestämde sig då att inte prata med mig istället och sa bara att jag fick göra som jag ville eftersom det var min hund...
Försökte samla nya krafter till detta svåra beslut och gick en sväng för att röka innan jag meddelade sköterskan om mitt beslut.
Ångrar Sååå mycket idag att jag inte bad dem ge henne smärtstillande så att vi kunde ta med henne hem och låta henne få somna in hemma på soffan, istället för det kalla sjukhusgolvet. Men allting gick så snabbt och jag var orolig att mamma bara skulle dra ut på det hela om vi inte gjorde det med det samma.
Cheri tar sitt sista andetag och jag kan inte hålla emot längre, tårarna bara sprutar och det kändes som om jag inte fick luft.
Vi bestämde oss för att ta med Cheri hem till mig och begrava henne på min baksida. Alla samlades och även hundarna fick ta farväl utav henne.
Nu ligger hon där fridfullt under eken och vakar över oss. Min läromästare och bästa vän. |